Själv har jag jobbat andra dagen efter semestern. Hade nog helst velat följa med men känner ju att jag måste vara på jobbet, behöver jag vara hemma påverkar det ju mina kollegor. Detta dåliga samvete är svårt att komma till bukt med.

Själva behandlingen gick bra smidigt som vanligt.

På väg därifrån sa tydligen Tuva att hon var hungrig och ville ha Max. En snäll pappa lovade henne lunch där. Men krävdes inte mer än en rondell i bilen efter maten innan allt kom upp igen. Så uppenbarligen illamående trots ondastetron.

Väl hemma har orken varit låg och energilös. Men fick ett litet leende när jag kom hem av henne och lite kramar.

Tuvas prover idag

Hb 121

Tpk 328

Lpk 2,1

Neutro 0,8 

Så lite pressade redan efter endast 2 omgångar med cytostatika.

Planen är dock fylldes nästa vecka och ev reducering av dos till veckan därpå.

Har även blivit en del tårar och känsla av uppgivenhet här hemma. Hon började gråta och sa att hon verkligen inte vill och bara vill skita i allt detta och spola fram tiden.

Gör ont i mammahjärtat att höra detta😭