Sjukvården!

Vet inte vad jag ska tycka och tänka. Stockholm lovade ju att ringa upp oss när de pratat med Norrköping/Linköping angående Emmy. Inget samtal har kommit.


Men jag kollade i hennes journal på 1177 och där kan jag se att Norrköping haft kontakt med dem.

Vi ska tydligen kallas till en gastroläkare snart för vidare utredning.
I journalen står att de överväger inneliggande vård med sond i en vecka på Emmy. 
Bet de att det är barn som de har att göra med?
Emmy har precis börjat förbereda sig för att få dropp i hemmet med porta cath för det var vad läkarna i Stockholm talade om för henne. Detta är inget som hon är entusiastisk inför alls men hon har börjat bearbeta tanken.

Nu tänker tydligen nästa nya läkare kasta om planerna och ge henne sond igen. Det har vi ju provat nattetid över påsklovet och gjorde varken till eller ifrån.

Tror vi får fråga hur de tänker där, vi har ju länge tjatat om att ngt måste ske för att hon ska öka i vikt men nu känns det som vi börjar om igen!!

Har väldigt svårt att tänka mig att hon vill bo på sjukhus i en vecka, få sondmat och äta äcklig sjukhusmat! Hon upplever ju inte att hon är sjuk på det sättet.
Hon vill vara med sina kompisar och vara i skolan.

Sedan är det väl bra att man tänker sig göra gastroskopi samt även koloskopi inklusive ytterligare utrednignsprover.
Det ska tydligen kollas igen för celiaki, tänker biposi då alla diverse blodprover för det är ju kollat flera gånger.

Får försöka gå dit med ett öppet sinne men redo att se till att de inte åter igen drar ut på allt med fler utredningar!!
Vet inte vad jag ska säga men känns som ju fler kockar ju sämre soppa. I Emmys fall allt för många olika läkare som har lite spretiga idéer ibland.

Som vi bett om hjälp i flera år angående detta och testa allt möjligt! Näringsdrycker sond osv inget hjälper. Folk som träffar Emmy och ser henne äta säger att hon äter bra portioner. 

Nej nu orkar jag inte mer!

Får se om 11/2 vecka när vi träffat ytterligare en kock.

Annars har dagarna rusat iväg. Jobbat kväll hela veckan och känns som jag inte hunnit med något alls.

Tjejerna mår rätt bra ändå.
Tuva fick dock hämtas hem från skolan häromdagen då hennes lärare ringde eftersom hon inte mådde bra. Elisabeth var snäll och hämtade henne. Men det var nog mest trötthet eftersom hon inte blev sjuk.
Men ändå anmärkningsvärt då hon aldrig ber om att hämtas på skoltid, inte ens under aktiv behandling.

Tilde Sötnöten har gått 2 veckor i 9:an och känner sig stressad inför gymnasieval. Försökt peppa henne med att det löser sig. Valet man gör nu avgör inte resten av livet vad man ska göra.

Emmy har hållit sig ok med sin diabetes, idag gick de i regn 13 km till ågelsjön genom skogen. Lite nervöst för mig som ringde henne då och då för att kolla hur sockret låg. Vi såg till att hon höll sig åt det högre hållet. Fixade hela promenaden med mat utan måltidsinsulin.

Hade en liten period då hon började bli låg men pumpen räddade det genom att stänga av basalen en stund. 

Till mammor som försöker hålla samman!

Till alla mammor som försöker hålla sin skit inne.

Det finns ngt viktigt att säga: Jag ser er inte


Sluta inte läsa nu, lyssna en stund. Det är samt att jag inte ser er, men jag vet vad du går igenom.

Jag känner igen de dagar då du är helt slut och går på koffein och ångest.

Jag vet att du försöker ditt bästa att vara en bra mamma, partner, dotter och vän, men allt för ofta känner det som du sviker alla.

Jag vet att du flera gånger om dagen skriker inom dig "det är bara jag"

Jag vet att du känner mängder med morskärlek men även mängder av ångest dör att du inte är den person som du vill vara för dem.

Jag vet att det finns dagar där du känner för att bara rymma din väg, men du sitter kvar i bilen på parkeringen vid affären lite längre än nödvändigt bara för att få en stund för sig själv.

Jag vet att tyngde av allt ansvar ibland känns så tungt att du nästan inte kan röra dig.

Jag vet att din "att göra lista" är full i saker så som boka läkarbesök, gå på föräldramöten, städa badrummet, tvätta, handla, planera middagsmaten och duscha.

Jag vet att du balanserar mellan alla dessa saker samtidigt som du försöker uppfostra små människor och att det kan kännas allt för mycket för en person att fixa.

Jag vet att du provar dig för att du inte har tillräckligt med tålamod, närvarande nog, rolig nog eller bara tillräckligt bra.

Jag vet att du ofta känner dig överväldigad, oorganiserad och bristfällig.

Jag vet alla dessa saker för jag känner dem jag med. Jag ser inte dig men jag är du!

Jag ser inte dig för du låter det inte synas. Precis som mig bär du en mask. Du ler för att dölja din stress, även på dåliga dagar, samlar ihop dig själv och gör det som behöver göras. du är stark. Du är mamman!

Nej jag ser inte dig kämpa, det är troligen så att den enda som ser det som du uppfattar som svagheter är du.

Hur som helst så är jag du, och jag tror att de flesta mammor är av och till.
Vi har alla samma sprickor i vår supermamma rustning. Vi är trots allt bara mänskliga.

Snälla kom ihåg detta nästa gång du känner dig som världens sämsta mamma på lekplatsen osv. Det kanske inte uppenbart när man ser sig omkring men vi bär alla våra egna masker, men du är inte den enda som känner det som du misslyckas av och till. Det är ok!

Du fixar det här mamma! Ta en paus ibland. Att alltid bita ihop är överskattat

Massor av kärlek till alla er mammor där ute!
Såklart till alla andra med😘😘💞💞💞




Söndag!

Helgen har rusat förbi i väldans fart. Tuva hade ju Linelle som sov över och hon hämtades vid 11.

Då passade jag på att ta med Emmy och Tuva till klätterhallen på prova på.

Högt upp i taket tog sig Emmy utan problem, 15 m upp. Även Tuva provade hon med men hon tyckte det blev högt vid 3-4 m och ville inte klättra mer.

Själv klättrade jag inte alls då jag inte gillar höjder.

Väl hemma igen var jag helt slut i kroppen igen. Vet inte varför men min energi finns inte till det jag skulle vilja och bara små saker som detta besök i klätterhallen tar på kraften.
Sov faktiskt 30 minuter efter lunchen.

Pannkakor hade barnen till önskemål så det fick det bli.

Vet många diabetesföräldrar som får störd sömn och det får nog inte att undvika. Det är ett pyssel med att korrigera höga doser och rädda låga värden.

Utmanade mig själv dock i eftermiddag och körde ett prova på pass i yoga. Kul men svårt. Vissa saker kan jag verkligen inte😂


Nu slappa i soffan med lite Pretty women, nostalgi på hög nivå.