Känsla av att man befann sig i en bubbla av total overklighet när beskedet kom om sjukdom hos ens eget barn. Att sedan få beskedet fler gånger i återfall och hos ytterligare ett barn som dessutom fått 2 svåra diagnoser är s svårt att förstå och ta till sig.

Jag sköt det ifrån mig, stängde av mina egna tankar och känslor omedvetet för att kunna själv överleva och göra så barnen skulle slippa se att mamma var ledsen. 

Är helt säker på att barnen ofta ändå förstått hur man känner men vi fortsätter se lugna och glada ut. Allt för att vara den stabila förälder som jag vet att tjejerna och hela familjen behöver.

Många stunder på sjukhuset var/är så jobbiga. känslan av totalt urlakning när vi åker hem. Känslan av att allt varit overkligt, är det verkligen oss detta händer. 

Dagarna på sjukhus känns så långa även om de i realiteten ofta är ganska korta men längtan hem efter en normal vardag överskuggar mkt.