Välkommen till Cancertåget
"God Morgon och välkommen hit till din mardröm här på cancertåget", sa konduktören. Jag förstod inte riktigt vad han menade. Cancertåget?
"Ja, du har fått cancer och du är på väg att göra en resa med cancertåget. Du är fast här och kliver du av i farten så kastas du ut mot en säker död. Din enda chans att komma härifrån levande är att sitta stilla här på din plats och vänta in anslutningståget som du får kliva på vid näst station" förklarade konduktören. "Jag berättar mer sen" tillade han och gick vidare mot nästa resenär på den här märkliga resan. "Hej och välkommen till cancertåget" hör jag honom säga till en ung tjej bakom mig. Hon började gråta. "Det är fel tåg, jag har nog kommit fel" hör jag henne snyfta. Konduktören suckar. "Så säger de flesta men tyvärr är du helt rätt. Jag har ditt namn på listan".
Jag tittar upp och ser en brokig skara. Vissa tittar nedåt. Vissa uppåt, vissa blundar andra stirrar bara tomt framför sig. Unga, gamla, kvinnor, män, barn. Några tittar ut genom fönstret där Livet susar förbi utanför.
Jag vill härifrån så jag letar efter nödbromsen. Det finns ingen. Vart har jag hamnat? Väck mig ur den här mardrömmen!
"Vakna, vi är framme. Dags att byta tåg" hör jag konduktören säga åt mig. "Du ska vara glad att du har möjligheten till byte. Alla har inte det" fortsätter han.
Jag vill inte veta vad han menar så jag frågar inte. Jag är rädd. Livrädd. Tåget har stannat och det finns tre tåg inne på stationen. "Vilket tåg ska jag till nu"? frågar jag. "Du får ta ett av dem. Vilket som helst. Jag vet inte vilket. Men från och med nu kommer rälsen vara minerad. Ett tåg kommer åka på en räls med tio minor. Varje mina har 50 procents risk att detonera. De flesta dör om det smäller. Även om döden inte kommer direkt så brukar man dö av skadorna från smällen. Ett annat tåg kommer åka på rälsen med snällare minor. Det är fortfarande tio minor men här är det bara 10 procents risk för varje mina att detonera. Sen finns det tredje och sista tåget du kan ta. Där är minorna också tio. Alla kommer detonera men smällen kommer bara att skaka om rälsen, tåget och dig. Du dör inte men du kommer känna hur allt skakas om. Vi som jobbar här kallar tågen Ödestågen. Trevlig resa och lycka till nu".
"Men hur ska jag veta om jag kommit rätt" frågar jag skärrat.
"Tiden. Om du lever när tåget stannar så vet du att det var rätt". Han vänder sig om och går.
"Snälla hjälp mig" skriker jag så högt jag kan men bara en viskning hörs. Jag känner paniken växa. Jag ser människor som går mellan helt andra tåg. Vanliga tåg. Tåg mellan Stockholm och Eskilstuna. Tåg mellan Umeå och Boden. Helt vanliga tåg. Jag vill välja ett sånt tåg men blir genast stoppad.
"Din biljett gäller endast på cancertåget" svarar En Helt Vanlig Människa.
"Men jag vill inte. Jag är rädd. Tänk om jag dör" harklar jag fram.
"Äh, det kan vi alla göra. Alla tåg kan krocka eller spåra ur. Ta ditt tåg så tar jag mitt" säger Den Vanliga Människan och går.
Jag undrar om hen är rädd för Döden. Jag tror inte det. Jag blundar. Räknar. Ole dole doff. Jag kliver på ett av de tre tågen. Det är fullsatt men alla får plats. Jag ser att den unga tjejen från det första tåget har gjort ett annat val. Våra blickar möts hastigt. Så börjar tågen tuffa på. Cancertåget. Ödeståget.
Jag hoppas jag valde rätt.
Charlotta Lindgren

Charlotta Lindgren jobbar som personlig assistent. Har fyra barn 1, 4, 6 och 8 år. Gift. Fick trippelnegativ bröstcancer 2012 och sköldkörtelcancer 2013. Hon är 38 år, bor i Vindeln. Idag är hon cancerfri.

Måste visa denna text, den träffar verkligen i hjärtat.
Publicerad som insändare i DT.se den 28/6-16
http://www.dalademokraten.se/slakt-o-vanner/valkommen-till-cancertaget

Vet inte vad mer jag ska skriva idag tyvärr. Nu väntar vi bara på att köra igång och tror det är segt och lågt hos de flesta i familjen den enda som är pigg och glad är Tuva. Hon har lekt med Joline hela dagen idag och de ska sova över här.

En badbilden från igår och kvällsmaten idag, varmrökt lax, färskpotatis och sparris.