Allt känns orättvist!
Idag har jag verkligen känsla av att livet är orättvist. Tilde var för att göra andra dagen av sina dyslexiutredning. När hon var klar frågade jag logopeden om hon sett ngt redan nu. Fick till svar att Tilde har en dyslexi. Vi kommer att få träffa logopeden om 2 veckor för ordentligt samtal. Tydligen så har Tilde lärt sig vissa strategier för att fixa allt så bra som hon gör. Tjejer med bra strategier för lärandet brukar oftast få sina diagnoser sent då skolan inte utreder dem.
Skönt att få facit på vad vi vetat men jobbigt ändå. Orättvist.

Nästa händelse idag var med Emmy, Emmy hade kompis med sig hem och ganska tidigt efter att vi kom hem berättade tjejen att hon hade mkt dåligt samvete för dumma saker hon sagt om Emmy. Hon berättade och bad om förlåtelse. Tydligen visade det sig enligt tjejen att det var flera i klassen som Sagt och tyckt om Emmy. Ngt är att de säger att hon är äcklig. 
Försökte prata med Emmy men hon byter samtalsämne, går ifrån eller säger att hon inte vet. Bara en bekräftelse på vad jag anat hela hösten.
Mailade hennes lärare så får vi se vad som händer. Enligt kompisen så är även en kille i klassen utsatt för mobbing. Känns som de har mkt att jobba med.
Starkt av kompisen att berätta själv samt be om förlåtelse.
Känns superjobbigt för mig som mamma särskilt som jag var mobbad genom hela skolan. 

Varför måste vi drabbas av all skit? Vissa klarar sig igenom utan ngr stora bekymmer medans andra får hur mkt som helst. Räcker tydligen inte med recidivbehandling för hjärntumör utan vi måste orka med massa mer.

Annars har tjejerna haft ridlektion. Tilde har övernattning på skolan, 45 ungar som ska "sova".




Hann med god middag med pepparbiff innan det var dags att åka till jobbet.
👎😢