Men hon har börjat prata om att hon vill ha hår och toffsar och hårspännen i håret. Men nästa gång håret börjar titta fram så blir det ordentligt, inget mer elakt cyto som får håret att trilla av.
Vet inte om jag skrivit det men hon har faktiskt tyckt det varit lite besvärligt på dagis att inte ha något hår. De andra barnen har tyckt att det varit så mysigt att klappa och känna på hennes huvud som varit helt slätt och lent. Fröknarna har försökt få Tuva att lära sig säga ifrån själv, men hitills har hon sagt till dem. Inte så lätt för en treåring att säga ifrån när de inte gör det av elakhet.